Veckans vägg: Dödskalleberget

Patrik, John, Malin, Joaquim, Magnus och jag åkte iväg till "Veckans vägg" som  den här gången blev Dödskalleberget på Tyresö. Att besöka Tyresö är verkligen ett måste för klättrare som bor i Stockholm/Uppsalatrakten. Många klippor har fantastiska leder i fin miljö. En hel del klippor här lider dessvärre av accessproblem. Parkera på angiven plats och uppträd sansat och diskret, även om du kanske blåste ditt trettionionde press på drömleden... Nåväl, Dödskalleberget skulle det handla om denna gång. Vi följer även denna vecka i bultkommitténs spår, några av lederna som avverkades idag bultades helt eller delvis om så sent som förra helgen. Bra jobbat, och stort tack till alla som bidrar! Diana, 6c+, namnlös, 5a/5b, Gammelgäddan, 6a+, Asers arete, 6c, och Ahlgrens bilar, 6a (6c??) klättrades i olika stil. Fin dag, men för egen del så kändes formen betydligt bättre förra helgen.

 

Jag på Diana, vi kan väl säga att det inte gick riktigt som jag hade tänkt. Foto: John Juter

 

John cruisar Asers arete. Foto: Joaquim Bermudez

 

Joaquim på Gammelgäddan, Mio, 7b+ syns mitt i bild.

 

John highsteppar på Ahlgrens bilar. Min flash tyckte jag gick smärtfritt och graden, ja 6a kan stämma. När jag sedan toppade den för att rensa qd:s och ankare, då kändes det mer som 6c/7a. Svaklättring i ett nötskal... Foto: Malin?

Äntligen!

Motiverad av att höra att Fibyareten är gjord så tänkte jag att jag skulle ta och ticka av någon 7A bara så det blir gjort nån gång som jag så länge tänkt men inte blivit av. 7A är ju som lite av en milstolpe och även om jag har klivit upp ett snäpp inne i vinter tack vare senap och singelfrustration har det inte varit läge ute riktigt fören idag. Tänkte köra lite på King louie men hamnade på latino lover istället då jag var själv och den känns lite mindre läskig ensam. Eftar att först inte fått fast fötterna riktigt bytte jag till mina nya oanvända skor som jag vann på senaste 50 upp, Tack klättercentret, och då gick det faktiskt alldeles för lätt. Lite av ett antiklimax. Tänkte 7A-gränsen skulle vara mer magisk på nått sätt. Kanske känns bättre när väl King louie sitter. Det är trots allt den jag ville köra och har lite som projekt. Härlig dag!

Latino Lover 7A from Uppsalastenar on Vimeo.

Stora Skramsö!

Jag har länge sett fram emot att klättra på denna klippa. Kanske för att den sägs vara en av de absolut finaste klipporna i Stockholm, men också av den enkla anledningen att den ligger lite svårtillgängligt till i fin skärgårdsmiljö. Det hindrade tydligen inte de fyra (!) replag som promenerade över isen för att besöka klippan denna soliga söndag i mars. Jag känner eller känner till i princip alla som var på Skramsö den här dagen. Det visar viken liten klick människor som söker sig dit... Fler förtjänar att uppleva den härliga miljön, den fantastiska stenkvalitén och de superfina leder som går på klippan. Föraren antyder skräcksäkrade tradturer och dödsbultade sportleder, men efter bultkommiténs besök förra året så känns många av lederna riktigt inbjudande att klättra. John och jag toppade Alnus mortua, 7a trad, och Easy go, 7b sport, två väldigt fina leder. Corpus cadens, 6c, leddes i mulet väder vilket fingrarna inte gillade även om leden i sig var fin även den. Vi fortsatte med Jahve, 6b+, och Madonna, 6a+. Det mesta är väl förberett med ankare. Enstaka skräckturer finns säkert kvar, men Skramsö är definitivt en klippa att besöka för både tradtroll och sportnisse. Man kan nog gå på isen ett tag till, men sedan är det kanot eller vad/simning som gäller. Simon, Sebastiaan, Erik och Daniel: det kommer fler chanser, jag ska helt klart tillbaka inom kort.Tack Michael Collins för bilden på mig på Madonna!

John på Jahve, 6b+.

 

Jag på Madonna, 6a+

John följer på Madonna.

 

På toppen...

 

På väg hemåt.

 

Mike har känt på Corpus kadens

Tradpremiär!

I söndags var det dags för årets tradpremiär i Runsa. En kall morgon följdes av strålande sol och svag vind. Med solen framme kunde vårkalla fingrar värmas mot klippan. Somliga klättrade med bar överkropp, andra med dubbla underställ, merinotröja och jacka. Vampyren (6-), Ricks crack (6-), PimPim (7), Som en Jehu (7+) och dubbeldiedret (två repor, båda 5+) klättrades i varierande stil. Vampyren är brant, men förutsägbar och relativt snäll. Ricks crack är mindre fysisk men kanske mer krävande trots att de har samma grad. Jag har sett starka klättrare halka av, och många som borde ha stor marginal på graden tar god tid på sig förbi cruxet. Som en Jehu är ett av mina långtidsprojekt som faktiskt börjar kännas rimligt nu. Sebastiaan satte den på topprep på andra försöket… Känner definitivt Senapsstyrka i fingrarna, även om pumpen blivit lidande av vårt nya fina gym. Tack Daniel, Simon och Sebastiaan för en fin dag!

Utan att trassla in mig alltför mycket i kommunens planering och KC’s framtid i Uppsala så hoppas jag innerligt att det löser sig till det bästa.