onsdag 17 juli 2013

Professor Grönbrink fabulerar

Redan förra året kom John och jag överens om att det vore kul att utforska de leder på Grönbrinksberget som vi inte redan tidigare krälat oss upp för. För de som inte ännu upptäckt denna fantastiskt fina klippa så är det  en av Stockholms absolut bästa tradklippor, och även en av de större. Föraren nämner inte vilken bergart klippan består av, men det måste vara någon metamorf variant som gynnar bildning av tvärsprickor. Det har hänt mig ett antal gånger att jag undrar över var nästa lägg ska uppenbara sig, och plötsligt dyker det upp en solid kamplacering i en finfin tvärspricka som var helt osynlig nerifrån. Mitt första möte med Grönbrink var en inte alltför glamorös tillställning någon gång i början av nittiotalet. Jag var utrustad med klent ledpsyke, ett set wallnuts och några egenhändigt slingade hexor beställda från LG-Johansson. Jag har endast en anteckning i föraren från detta besök: Tutti-Frutti, 4+. Jag och många med mig har en tendens att undvika leder som vi inte har någon som helst kännedom om, särskilt när förarens beskrivning antyder att leden är svårsäkrad, kruxig eller rent ut sagt otrevlig eller farlig. Därför tänkte jag dela med mig av min egen subjektiva sanning och skriva någon rad om de leder vi klättrar oss igenom för att du som läsare i alla fall ska få ytterligare en subjektiv beskrivning att lägga till förarens. Stilen vi klättrar kan variera mellan ledklättring, andreman, topprep eller jumar om det så behövs. Jag tror och hoppas att jag kan ta mig upp för nästan alla leder klättrandes fritt, antagligen med undantag för Skinnhissen, 8-, och eventuellt någon till. För närvarande har jag 16 leder och instegs/utstegsvarianter kvar att klättra och jag kommer att inkludera både nyklättrat och gammal skåpmat. Vi kommer säkert att klättra om en del vi redan har gjort också. Beskrivningarna inleds med lednummer i Stockholmsföraren från 2008 samt lednamn och grad. Förstabestigare och årtal får ni leta upp själva. Kommentera gärna med egna åsikter, håll med eller säg emot.

2) Discotaket 6a+ (6): Jag och Daniel klättrade denna 2011. Förarens beskrivning är förfärlig. Jag känner till tre personer utöver mig själv som har klättrat leden och alla tycker den är väl värd att klättras, riktigt fin faktiskt! Ta med småkilar och någon stor kam till sprickan utöver det vanliga krafset. Lätt efter det brantare partiet.

3) Reggaesprickan 6a+ (6): Klättrades vid samma tillfälle som ovanstående. Också den fin och välsäkrad. Liksom ovanstående led är sexaklättringen över ganska snart och övergår i fyraklättring till topps.

18) Löjliga familjen 6c (7-): Jag testade denna 2010 men föll när jag skulle klippa andra bulten och backade därefter av leden. 2011 gick det bättre och jag ledde den i god stil. Klättringen är väldigt fin och ihållande som jag minns det. Säkringarna är mycket bra, men ibland får man gå på en bit innan det dyker upp något. Tre bultar samt eget skrot.

7) 12:e mekanismen 5c (5+): En av tre måsten på berget när det gäller 5+ (de andra två direkt nedan!). Inte ett hårt move och välsäkrad. En kanonled.

9) Uffes under 5c (5+): Som ovan, men med en liten skillnad, att passera det lilla taket är avigt... Superfin led.

14) Förhudsnisses flykt 5c (5+): Fin och välsäkrad klättring. Ihållande ett par meter när man kommer in i jamsprickan en bit upp. Fin travers längs andra tvärsprickan.

15) Ökad förhud 6b+ (6+/7-): Ledde denna led igår, ett direktutsteg till ovanstående. Tre bultar och diverse annat. Kruxig mellan första och andra bulten. Valfritt utsteg rakt upp eller fly ut till höger. Jag flydde förstås, men John följde rakt upp och det såg egentligen inte svårare ut. Men tunnare. Väl värd att göra!

24) Dr Grankvise möter bonden 5a (5-): John ledde denna i god stil igår, jag gick andreman. Mycket brant och fin klättring. Bra, men något spridda säkringsmöjligheter. Vid ett par tillfällen står man över senaste säkringsmöjligheten. Denna kan jag varmt rekommedera. Jag klättrar inte 5- så ofta, men kommer nog att vilja leda denna. Mycket fin!

39) Ussi-Kussi 5b (5): Vad ska man säga? Inte fint, inte välsäkrat, inte fast. Av någon anledning sitter det en bult i början, antagligen så att man ska luras upp i den i huvudsak osäkrade linjen. Kan du klippa bulten är i och för sig den resterande klättringen inte svår. Närmar sig kategorin esoterisk klättring. Jag kunde visserligen uppskatta den på något plan eftersom jag gillar att slinga lösa block och lägga en camalot #6 i paraplyläge...

17) Clark Kent direkt 6a+ (6): Den här har jag klättrat som försteman minst tre gånger. Nu senast i söndags. Ihållande klättring och bra men lite spridda säkringar. Om du behåller vidvinkelseendet och är händig med småkilar är leden välsäkrad, klättrar du desperat och inte kan hantera småskrot upplevs den säkert som spännande. En mycket välförtjänt stjärna i boken!

Fortsättning följer!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar